...för mig. Tyvärr har lillan inte kommit ut än, riktigt så kul ska vi inte ha det än.
Jag är inte den som tar och besöker läkare i första taget men igår så bestämde sig min mamma att jag inte hade något val och tur var väl det. Inte för att gå in på för mycket detaljer men det som hände igår var att jag spydde som en räv i några timmar, från kl 06.30 till nästan kl 10.30, innan jag fick åka ambulans in till sjukhuset här i tokstaden där det hela fortsatte.
Anledning till att jag fick, för första gången i mitt liv, åka in med ambulansen var för att jag knappt kunde stå på mina egna ben, svimmade av x antal gånger men vaknade till lika fort igen och jag vägrade (som den envisa åsnan jag är) att åka i mammas bil samt taxi till sjukhuset, lets face it - jag hatar sjukhus, ironiskt nog.
Så vad gjorde jag på sjukhuset? Fick ett rum, med den hemskaste britsen av alla britsar som finns (gick inte att låsa, höja eller sänka etc), där jag fick lega heeeeeela dagen med CTG majoriteten av dagen, dropp ett tag och olika tester gjordes. Det man kom fram till var att jag har råkat ut för ett virus, vad för virus sa dem inte men det var ett virus iallafall, och att bebisen mår bra samt att jag hade regelbundna sammandragningar var tionde minut.
Så vad gjorde jag när jag väl kom hem efter ett sisådär sju timmar långt sjukhusbesök? Lade mig på soffan (självklart mammas plats, den är bäst enligt mitt tycke), tog en tablett som sjukhuset skickade med mig, somnade till i någon timme, vaknade till och var mycket piggare än under dagen och sedan gick jag och lade mig igen.
Så idag bör jag inte vara så aktiv, försöka sova lite mer än vad jag brukar så att jag orkar om något skulle hända. Samt att jag ska försöka att få i mig något annat än vatten, avslagen cola och blåbärssoppa. Förhoppningsvis får jag i mig lite pasta, om inte magen protesterar - vettefan om jag faktiskt skulle ha orken till ett likadant helvete som igår faktiskt...
