Ej trött men trött
Exakt så känner jag just nu när jag ligger i sängen, bredvid en djupt sovande Jonas, efter att ha löst X antal sudoku's och tänker på hur den här dagen har varit för mig idag.
Vaknade upp en stund före klockan med hör och häpna - näsblod igen. Jag har detta icke så underbara "fenomen" i några dagar till och från på grund av att jag snyter mig så förbaskat mycket, allergin mot pollen tar halvt om halvt död på ens näsa nämligen. Sen hade jag en sån där "idag-är-något-planerat-men-kommer-ej-riktigt-ihåg-vad"-dag tills klockan blev sisådär 08.40. Det var då jag blev riktigt påmind, ungefär som att få en dörr i ansiktet, om vad det var för planer idag... Söta Emelie hade varit smart och lagt upp bilder på Instagram från hennes champagne-frukost med klassen, ungefär som att hon kände på sig att lilla jag är en glömsk tant i 21års åldern. Så jag ringde till min kära låtsas mamma och tiggde om skjuts upp till Emilies studentfirande och ja, så svårt var det inte att få skjuts upp dit. Bilder från detta firande kommer upp i slutet av denna helg alternativt efter helgen, beroende på hur snabbt jag arbetar samt hur mycket tid jag hinner lägga ned denna helg på bilderna. Men känner jag mig rätt så kommer jag inte kunna hålla mig ifrån bilderna så länge till - haha!
Sen är det väl inte så mycket mer, förutom en söt hund som gav en sorgsen blick när man skulle gå ned till bilen som skulle till Emelie. Bilden på hunden ser ju inte så sorgsen ut, utan snarare ganska gosig ut men jag hann inte ta bild på en sorgsen blick från en supersöt hund!
Not tired, yet tired.
That's exactly how I am feeling at the moment while lying in bed, next to a deeply asleep Jonas, with a sudoku-paper with thoughts about today.
Woke up just minutes before the alarm with lo and behold - nosebleed again. I've been having this nosebleed for a couple of days because of my allergies, I sneeze awfully alot and I blow my nose too much for its own good. I had this "I-have-something-planned-today-but-cannot-remember-what"-feeling until the clock showed 8.40am. Around that time I logged into Instagram and got instantly reminded what my plans were. Sweet Emelie had been a lamb and uploaded photos of her graduation the whole morning, it was almost like she felt how senile I've become lately - even though I am 21. So I called my step-mother and checked if there is, by any chance, a seat available in their car to Emelies graduation dinner and there was a seat with my name on it. Photos from this event will be posted after this weekend - depending on how I fast I work with these photos and how much time I can spare for editing this weekend. But if I know myself well, which I do, I won't be holding them for too long.
Beside this, there isn't so much more to this day besides a cute dog giving you a sad-face for leaving. Well, the photo of the dog isn't looking that sad, I would rather say cuddle-friendly-looking, but she was!
