Ehon

It's a bit strange, how much you can miss someone.

Especially when you only have met this person once.

But one thing is for sure...

Jag har inte ritat/skissat på kalas länge och idag fick jag ryck. Denna är lite inspirerad av Hades i Disney's Hercules, och ja, jag är medveten om att jag måste införskaffa mig ett sudd så att jag kan bli av med vissa irriterande fel som man alltid lyckas göra... Däremot är jag stolt över mig själv att kunna rita såhär bra, med tanke på att sist jag ritade/skissade var till en uppgift i Grafisk Kommunikation från gymnasiet.

Så vad är det som har hänt sen jag skrev att jag fått tillbaka min skrivarlust tillbaka? Jo, jag har skrivit vidare på det som jag då hade hunnit skriva - hela fyra A4 sidor har det hunnit bli. Och majoriteten av allt fanns ned skrivet på papper men som nu finns på min USB-sticka, fick för mig att renskriva det när jag tog en mini-semester hos min mormor och jag tror att hon är stolt över att jag har fått tillbaka skrivlusten. "Du behöver inte fråga om du får sätta dig vid datorn och skriva, det är bara att skriva!" Sånt gör en glad, att ha någon som uppmuntrar en genom att bara säga gör det.

Igår blev jag erbjuden ett fotojobb som jag tackade nej till, lite surt och trist men det är sånt jag måste göra. Varför? Jag vill inte göra ett dåligt jobb ifrån mig, speciellt när det ska plåtas på ett specifikt sätt som jag inte är van vid. Men det kommer fler chanser till fotojobb som kommer ge mig erfarenhet av diverse olika stilar.

Imorgon är det alla ♥ dag och jag ska spendera dagen med mamma medan hunden är och borstar tänderna hos veterinären. Och på kvällen ska jag få spela på violan med orkestern.

...över att få tillbaka skrivarglädjen är så underbar!

Däremot stöter jag på problemet med det svenska språket då jag faktiskt pratar/skriver/läser otroligt mycket på engelska.

Men jag ger inte upp, och det är huvudsaken.

 

Det var en natt, då jag vaknade till utav en mardröm men blev mycket lugnare när jag insåg att det bara var en elak mardröm, då jag insåg att jag faktiskt saknar skrivandet. Att bara sitta med en penna i högsta hugg mot ett papper i ett block, bara skriva det som kommer upp och skapa en berättelse. Så just nu sitter jag och krafsar ihop, som än så länge är över fem blad långt, en berättelse om en kille som har förlorat sin stora kärlek - hm, undra hur den faktiskt kommer att bli...

Jag märker att någon, nämner inga namn men gubben min, är lite smått nyfiken och intresserad över vad jag skriver.

Han hör mig ofta säga högt "varför ska jag ALLTID skriva fel med en blyertspenna när man inte har ett sudd i närheten och ALDRIG skriva fel med en bläckpenna som knappt fungerar?" eller "vad är det svenska ordet för: (engelskt ord)?" och jag brukar få höra

"vad ska du med det ordet till?". Ganska gulligt att han faktiskt undrar och försöker tjuvkika över axeln på en när man "renskriver"

sitt blyertsklotter till lite renare bläckklotter.

 

Vem vet, jag kanske uppdaterar lite oftare på bloggen nu när skrivarglädjen har anlänt?

 

---

The feeling of getting back lust for writing is so wonderful!
However, I come across some problem with the Swedish language when I speak/write/read awfully a lot in English.
But I will not give up, and that's the main thing.

There was this one night, when I woke up out of a nightmare, when I realized that I actually miss writing.
To just sit there with a pen ready in my hand and with a block, just write what ever comes up in my mind and create a story. So now I sit and scratch together, which so far is more than five sheets long, a story about a guy who has lost his great love
- hmm, wonder if this will be a good story or not...
I notice that someone, I won't mention any names, but my man is a little bit curious and interested in what I write. He can often hear me say out loud "why do I ALWAYS write errors with a pencil when you do not have an eraser nearby and NEVER write errors with an ink pen that barely works?" or "What is the Swedish word for: (English word)?" and I usually hear "what do you mean by that word to? '. Pretty cute that he's actually wondering and trying to peek over my shoulder when I "write clear copies" from my pencil doodle to a little cleaner ink scribbles.

Who knows, maybe I'll update more often on the blog now that the luft of writing has returned?