...över att få tillbaka skrivarglädjen är så underbar!
Däremot stöter jag på problemet med det svenska språket då jag faktiskt pratar/skriver/läser otroligt mycket på engelska.
Men jag ger inte upp, och det är huvudsaken.
Det var en natt, då jag vaknade till utav en mardröm men blev mycket lugnare när jag insåg att det bara var en elak mardröm, då jag insåg att jag faktiskt saknar skrivandet. Att bara sitta med en penna i högsta hugg mot ett papper i ett block, bara skriva det som kommer upp och skapa en berättelse. Så just nu sitter jag och krafsar ihop, som än så länge är över fem blad långt, en berättelse om en kille som har förlorat sin stora kärlek - hm, undra hur den faktiskt kommer att bli...
Jag märker att någon, nämner inga namn men gubben min, är lite smått nyfiken och intresserad över vad jag skriver.
Han hör mig ofta säga högt "varför ska jag ALLTID skriva fel med en blyertspenna när man inte har ett sudd i närheten och ALDRIG skriva fel med en bläckpenna som knappt fungerar?" eller "vad är det svenska ordet för: (engelskt ord)?" och jag brukar få höra
"vad ska du med det ordet till?". Ganska gulligt att han faktiskt undrar och försöker tjuvkika över axeln på en när man "renskriver"
sitt blyertsklotter till lite renare bläckklotter.
Vem vet, jag kanske uppdaterar lite oftare på bloggen nu när skrivarglädjen har anlänt?
The feeling of getting back lust for writing is so wonderful!
However, I come across some problem with the Swedish language when I speak/write/read awfully a lot in English.
But I will not give up, and that's the main thing.
There was this one night, when I woke up out of a nightmare, when I realized that I actually miss writing.
To just sit there with a pen ready in my hand and with a block, just write what ever comes up in my mind and create a story. So now I sit and scratch together, which so far is more than five sheets long, a story about a guy who has lost his great love
- hmm, wonder if this will be a good story or not...
I notice that someone, I won't mention any names, but my man is a little bit curious and interested in what I write. He can often hear me say out loud "why do I ALWAYS write errors with a pencil when you do not have an eraser nearby and NEVER write errors with an ink pen that barely works?" or "What is the Swedish word for: (English word)?" and I usually hear "what do you mean by that word to? '. Pretty cute that he's actually wondering and trying to peek over my shoulder when I "write clear copies" from my pencil doodle to a little cleaner ink scribbles.
Who knows, maybe I'll update more often on the blog now that the luft of writing has returned?
